Tångbönder och badturister

Hallandskusten är gammal jordbruksbygd och för hundra år sedan användes strandområdena kring Apelviken mest av bönderna för att samla tång. Med tången gödslade man sina åkrar.

När industrin med Monark i spetsen kom igång i början på 1900-talet förtätades staden. Ett behov väcktes hos den trångbodda arbetarklassen att komma närmare naturen på fritiden. Kommunen gjorde en överenskommelse med bönderna att öppna för badliv.

Nya regler för strandnära områden på 30-talet

Somliga arrenderade en bit mark, tog med sig lite bräder och spillvirke och smäckte upp sitt egna lilla hus. Det sägs att det byggdes helt vilt i Apelviken under några år, men i slutet av 30-talet kom nya regler för strandnära områden. Planläggningen krävde att man tog reda på vad som redan var byggt och 1938 gjordes en rejäl inventering. 

Det ledde bland annat till att en del hus närmast vattnet togs bort och Tångkörarvägen kom till. På den gamla goda tiden fanns det faktiskt en tågstation här i närheten, och inte minst sjuhäradsbor har sedan länge vallfärdat till området runt Apelviken. 

Från stugby till moderna strandhus

Apelvikens stugby, som ritades av stadsarkitekt Nygren, kom till på 50-talet med hjälp av statliga medel i och med den nya semesterutredningen. Idag har den gamla stugbyn ersatts av moderna ApelvikStrand. Vi är stolta över att kunna erbjuda ett högkvalitativt boende för alla som uppskattar strandliv och den särskilda atmosfären i Apelviken.

Sitemap Cookies © 2018 Apelvikstrand